Björn Fotograf

Björn Fotograf – Björn Mattisson-Richter

 

 

Vill man veta något om Björn Fotograf? Här följer fakta och olika berättelser om denna person, utan början; slut eller ordning.

 

Jag föddes på Södersjukhuset. Jag minns inte mycket av den tiden, men jag växte upp med mina föräldrar, syster och två hundar. Bassett Hound. Jag såg väl ingen skillnad sådär på hundarna och migsjälv, för jag hade inga problem med att lägga mig i hundkorgen för att sova. Mamma fick ofta gräva med fingret i mina kinder och i byxfickorna, där jag gömt Frollic som jag älskade. Väldigt fin och näringsriktig hundmat, som hade sånt fint tuggmotstånd. Pappa brukade hitta på sagor om en figur kallad “Feta Katten” och jag älskade att klättra på mammas vävstol som stod i vardagsrummet.

Första kärleken

Jag gick på dagis och blev bjuden på mitt första kalas när jag var fem år. Marie som jag var kär i, fyllde år och som enda kille fick jag komma. Modigt gick jag dit för att möta min kärlek! Men väl där blev det lite svårt. Tjejerna lekte med dockor och jag hittade inte endaste bil att leka med. När det blev kurragömma, gömde jag mig bakom en dörr. Sedan stannade jag där tills det var dags att åka hem; kändes som en säkrare plats, långt bort från dockor och barnvagnar.

Första cykeln

Jag lärde mig cykla ungefär då, när jag var fem år. En fin liten gul cykel med pedaler och kedja. Men ingen broms! Med mamma och pappa vid min sida på promenad, rullade jag iväg på trottoaren. Fortare och alldeles för fort.. jag kom över kanten mot gatan och stöp ned i asfalten. Djupa skrapsår på båda knän och båda armbågar. En läkare som bodde precis där såg och sprang ut med bandage. Jag hade påbörjat min karriär som äventyrskille!

Första kameran

När jag var barn, tog vi alltid bilen på semestern; ofta till Norge men även ner i Europa. Jag minns inte om det var i födelsedagspresent eller som julklapp jag fick min första kamera. Det var en Kodak Instamatic, och efter det hade jag alltid en kamera i handen på alla semestrar. Förutom vackra platser vi besökte, stannade vi ofta för att mata hästar, får och kor; så då blev det ibland en bild på det. Det var just under ett sådant stopp, några år senare; som jag glömde kameran kvar vid en fårhage i Norge. Inte så långt därefter fick jag en ny kamera. en Kodak Disc!