När någon bokat in sig för familjefotografering hos mig ser jag ett namn och förhoppningsvis har du som bokat fyllt i hur många barn som kommer och åldrarna på barnen. En tid är bokad och någon är på väg till mig.

Jag får besök från alla delar av Stockholm, men Södermalm, Liljeholmskajen och Kungsholmen är vanligare. Några promenerar över Liljeholmsbron eller kommer med buss, bil eller tunnelbana.

Jag försöker hålla tid mellan bokningarna så jag hinner bli redo. Jag pysslar om studion, ställer in ljuset och kanske planerar den första settingen med ljus och miljö.

Plötsligt hör jag hur det rycker i dörren och jag vet att man snart hittar ringklockan. Lite otåligt rycker någon i dörren igen medan jag är på väg för att släppa in er.

Ibland ska en barnvagn med in, även en dubbelvagn får plats genom dörren. Barnvagnen får stå vid dörren och vi låser så ingen stör mitt i fotograferingen. Kanske får vi öppna igen för en pappa som parkerat bilen på Högalidsgatan. Ja, det är alltid pappan. Ingen gång är det mamman som parkerat bilen, det bara är så.

Ni hänger av er kläder, tar av skorna och kommer in i lugn och ro. Vi säger hej, men låter barnen vara lite så de får vänja sig vid den nya miljön.

En del familjer vill bara fotografera barnet eller barnen, en del vill att alla ska vara med. Vi väntar ofta med familjebilderna och börjar med ett barn.

Ibland behöver man prata lite innan man kan börja. En del är lite blyga, en del är nyvakna från en vagn, en del är redan 20 år och inga mindre barn är med alls. Det är olika. Ofta är mormor med, eller ibland farmor. Ibland finns ingen pappa med i bilden och ibland har hela familjen adhd.

Jag gillar det, att inte veta. Jag gillar också att vara fin med alla. Jag vill ha lugn. Ibland behöver det vara intensivt, med sång och handklappningar, ibland lugnt och nästan viskande.

Att hålla barnens intresse genom hela fotosessionen är en del av konsten. Nej, jag lyckas inte jämt och hela tiden, men det blir alltid en del fina bilder, oftast många fina.

En del tänker att mina fotosessioner är för korta, 45 minuter. De försöker komma lite tidigare än de bokat, kanske precis när jag behöver ladda ned bilder från fotosessionen före.

Men 45 minuter brukar vara en alldeles lagom tid, helt utan stress och jag har nästan alltid lite marginal. Har jag inte det beror det oftast på att nästa familj kommer för tidigt eller att familjen innan er kom för sent.

Många föräldrar hjälper mig under fotosessionen, det är fint. De skojar och har sina bus. Men ibland fångar de all barnets uppmärksamhet och jag får inte kontakt med barnet. Ibland står de upp bredvid så barnets blick hamnar fel. Ofta ber jag föräldrar att vara nära mig. Inte för mysfaktorn utan för att få barnets blick nära kameran.

När jag jobbar är det en jongleringsakt. Om jag inte behöver dirigera föräldrarna för mycket blir det mer energi över till att hålla ljuset rätt och ha kontakt med barnen. Men givetvis är det ett samarbete, jag vill ju att du som förälder är med.

När jag fångat en del fina barnbilder är det dags att känna av. Börjar barnet bli trött av alla intryck? Då ska vi nog ta familjebilder innan det är för sent. Andra gånger kan det vara dags för klädbyte och att byta fotobakgrund.

45 minuter brukar vara nog för de flesta barn. De tappar fokus och tröttnar på mina tråkiga skämt och även fotograf och föräldrar kan känna sig väldigt nöjda ibland. Men det händer också att man vill göra mer, ibland finns det tid och energi.

Innan man lämnar studion behöver man betala och fylla i GDPR-formuläret. De allra flesta familjer vill hjälpa mig genom att låta mig visa bilderna på min webbplats och i min marknadsföring. För en liten småföretagare som mig är det ovärderligt och jag brukar alltid komma ihåg det vid bildleveransen som ett extra tack.

Varmt välkomna!